”Ge inte upp än!”

Var de ord Kjerstin Petterson sa till mig när jag var där idag med Lara! Jag har varit nära att ge upp hoppet om en träning och tävlingsframtid med henne, men kanske finns det lite hopp kvar. Jag får verkligen tro det!

Vad sa hon mer då?
Jo Laras handled var mycket bättre, hon ömmade inte direkt något och rörligheten var nästintill helt normal igen. Kändes bra att höra!
MEN…. istället ömmade hon rejält i ryggen och även på ett flertal ställen i tårna. Vad ska jag säga? Tillbaks till ruta ett?
Kjerstin skulle nu prata med veterinären för att lyssna vad vi ska ta oss till. Reumatismen är ju inte helt uteslutet ännu och då finns det en tanke om att ställa Lara på en ordentlig kortisonkur som tydligen ska ge ganska så jobbiga bieffekter. Hon kommer då tappa muskler, äta o dricka mer o inte må sådär toppen bra till en början. Den kuren ska vi sedan trappa ner sakta, sakta under en längre period och hoppas på att det ska bli bättre.

Min lilla Lara… Jag ser på henne att hon inte mår sådär toppen bra. Hon har gått o blivit grinig mot andra hundar. Inte så att hon skulle vara elak, men hon vill inte att andra hundar kommer nära. Hon som varit jätte social och glad. När hon var utan Norocarpen en helg märktes ganska snabbt att hon blev mer låg och inte lika ”galen”.

Nu får jag bara vänta på samtalet från Kjerstin och se vad hon och veterinären kommit fram till. Inget är bestämt ännu förutom att koppel ska vara på hela tiden och gärna arbeta vidare med skritt o trav i kuperad miljö…

Categories: Lara

2 comments