Lara hos Kjerstin Ultuna

I tisdags var jag med Lara hos Kjerstin Petterson på Ultuna för att kolla vad dessa ”små förändringar” i handlederna kunde betyda. Jag har hört mycket gott om Kjerstin och även hört att hon verklgien säger som det är, hon kan säga det värsta som kan hända och ger en inga falska förhoppningar.

Lara har nu ätit rimadyl i snart 4 veckor och är piggare än piggast. Detta tyckte Kjerstin verkligen tydde på att hon måste haft ont eftersom man ser sådan radikal skillnad på hunden.

Kjerstin började med att känna igenom henne riktigt ordentligt och där upptäcktes att hon reagerade på väster fram handled, men väldigt lite.  Hon höll ju nästan på att hugga veterinären vid genomgången innan röntgen.
Hon reagerade ytterst lite i ryggen, men ändå något. Vi tror hon har gått och spännt ryggen för att avbelasta lite i fram och därför är den lite öm.

Men vad som vi kom fram till, eller som Kjerstin kom fram till var att någonting måste ha hänt i vänster fram. En skada på något sätt. Det som kommer hända nu är att hon ska fortsätta äta rimadyl i några veckor till. Jag ska ut o gå med henne i skog o mark för att hon ska få arbeta och anstränga sig lite. Lyfta på benen. Detta då i skritt och koppel på.
Jag ska sedan hjälpa Lara att väcka, någoting i handlederna som jag redan glömt vad det heter – men det skickar signaler till hjärnan att nu får du spänna denna muskeln osv. Detta gör jag genom att ställa henne rätt med alla fyra tassar i backen och sedan lyfta parallellt så hon får balansera.  Sedan ska jag böja lite på handlederna o hoppas vi väcker dessa grejjer.

Men framtidsprognosen såg väl någolunda bra ut. Inga förhoppningar skulle jag direkt ha så jag inte blir besviken. Men självklart hoppas jag på det mest positiva.

Så om några veckor ska vi tillbaka och se hur det ser ut då. Vilken resa detta är alltså, helt galet.. Hoppas på gott slut!

Categories: Lara

2 comments