Min träningstanke som inte var så bra helt plötsligt…

Ikväll har vi haft 3e tillfället på tävlingslydnadskursen som jag går med Jett. Det är duktiga Sandra Jansson med labradorerna Nicke & Zicko som är instruktör och hon är otroligt inspirerande att gå för. Kommer alltid med finurliga tips man inte hört tidigare och har ett tänk som man verkligen får en själv att tänka ”aha det är ju självklart”.

Precis ett sådant tänk fick jag idag när en av mina tankar totalt gick i krasch.. Jag har nämligen flera gånger fått höra av andra instruktörer och föreläsare att om det blir fel på vägen, hunden förstår inte eller den bara fjantar sig så ska man börja om helt från början. Det ska bli rätt från första stund eftersom på tävling så har du bara en chans. Den tanken har jag alltid haft med mig och kört på. Vilket har resulterat i när mina hundar känner att det blivit fel eller att något är tokigt, så söker de sig till mig för att vi ska börja om. Inte har jag direkt reflekterat över det mer än så men nu har jag fått svar på hur fel det kan bli om hundarna tänker så.

Alltså ett exempel: Vi kör elitklassens ruta där hunden först ska springa  till en kon för att sedan bli dirigerad till rutan. Du skickar hunden till konen och ska sedan få den att gå till rutan, men hunden förstår inte och det blir bara fel. Så som jag skulle ha gjort är att tagit tillbaka hunden och börjat om. MEN! Här menar Sandra att det du får är en hund som när den upptäcker att något är fel eller att det inte går, så kommer den då istället ge upp och komma tillbaka till sin förare för att börja om. På tävling får du då 0poäng i betyg och vi vill ju gärna att hundarna inte ska ge upp så fort den stöter på problem, utan den ska fortsätta arbeta tills problemet är löst.
Svaret var alltså att istället för att bryta och börja om, så ska vi försöka hjälpa hunden till varje pris att hitta till rutan, kanske får du hjälpa till med kommandon/rörelser osv, men hunden ska inte ge upp. Momentet skall göras.
Sen kan du istället när ni avslutat momentet och hunden har lyckats, börja fundera på hur du kan göra det annorlunda så hunden inte behöver så mkt hjälp från dig. Ställa dig frågan ”Varför blev det så fel och hur ska jag lösa det?”

Och jag kände när hon sa detta att ”ja men självklart, det är ju därför mina hundar söker sig tillbaka till mig när de inte förstår eller om det blir fel”.. Och jag förstod helt hennes tanke och köpte det totalt. För det valet får man ju göra själv, vad du tror på och tänker köra på.

En nyttig kväll för mitt huvud med andra ord. Få höra en annorlunda tolkning av det jag trott på så hårt och sen inse att det faktiskt kan vara så som Sandra säger.

Alltid lär man sig någonting nytt! =)

Categories: Lydnad

2 comments

  • Karin & Ozzy

    Intressant! Som vanligt handlar det väl ”bara” om att ha den perfekta tajmingen ;-) Allra bäst är väl om man kan köra båda metoderna (med den där tajmingen då)?!