MARDRÖMMEN

Igår var nog en av de värsta dagarna i mitt liv, jag pendlade mellan panik, chock och förtvivlan..

Lite efter 13.00 så ringer pappa när jag är i skolan och eftersom han inte brukar ringa mitt på dagen så gick jag ut från lektionen och svarade. Då hör jag hur en orolig röst säger att Jett har försvunnit. Både pappa och jag tänkte att han har väl sprungit tillbaka till bilen, för att bara försvinna sådär brukar han ju aldrig göra. Jag ber pappa ringa tillbaka när han är vid bilen igen. Det tog inte många minuter så ringer pappa igen och säger att han inte är där och att spåren fortsätter mot stora vägen 77an. Jag kastar mig i bilen och åker mot Gottröra samtidigt som jag ringer polisen och anmäler en försvunnen hund.

När pappa ringer igen har jag kommit halvvägs och då har vi fått reda på att Jett sprungit över 77an till Gottröramacken, där blev han fångad av en människa som förstod att något var på tok, men Jett hade slitit sig igen och försvann på åkern mot Skepptuna/Lunda. Jag kommer till macken ungefär en 50 minuter efter att Jett försvunnit. Pappa är otroligt orolig och hade åkt på vägen bort mot Skepptuna/Lunda men hade inte sett något alls. Då får vi ett samtal som säger att någon ser en hund som ligger och rullar sig på en äng bortanför Gottröra kyrka. Han har alltså vänt och sprungit över 77an ännu en gång. Både pappa och jag kastar oss i bilen och åker dit, där på ängen ser vi en hund som inte kan vara någon annan än Jett. Jag kastar mig ordagrant ut ur bilen, tar med mig Lara och springer ut i snön mot honom. Satans tungt det var! När jag närmar mig ropar jag på honom, han stannar då upp tittar på mig och Lara och vänder sedan och springer iväg bort från oss.. Jag blev helt förtvivlad! Varför kom han inte när jag ropade??

Nu hade även mamma kommit och vi följde spåren efter honom upp mot ett vitt hus, men sen försvann spåren. Tiden gick och vi letade o letade. Pappa ringde till Radio Uppland och uppfödare Robban kontaktade nu också polisen i roslagen och sthlm. Jag hade ju kontaktat uppsala sedan tidigare. Jag träffade på några gubbar som jag berättade för vad som hänt och de skulle hålla ett öga öppet. En av männen hade en hund med sig och tog en promenad och letade. Vi åkte till flera gårdar och frågade om de sett något samt gav dem mitt nummer, men ingen hade sett något.
Pappa hade åkt tillbaka till platsen där han försvann och la ut en filt och lite godis och sedan satte han sig och väntade, oftast brukar de ju försöka komma tillbaka till där de försvann.

Vid det här lagret började jag få total panik, jag grät mängder och såg på Lara hur även hon började bli otroligt trött. När han varit borta 3 h så får jag sällskap av en kompis och vi började gå där jag såg honom senast. Jag får samtal från mängder med vänner och bekanta som frågar om de ska hjälpa till och är oroliga för Jett. Några av klubbkamraterna dyker sedan upp för att gå ut med ett gäng hundar. Vi tänkte att han kanske skulle söka sig lättare till hundarna eftersom han inte ens ville komma till mig när jag ropade. Ann hade med sig en vallpipa och visslade på ordentligt. Det började nu bli mörkt och han hade varit ute i 4 timmar. Pappa hade åkt och hämtat en bur för att ställa upp där han försvann och  jag började befara det värsta.. Var han skadad? Påkörd? Varför hörde vi inte ens något??

Jag började gå tillbaka mot bilen för att åka vidare och leta. Men vi stannar upp lite kort vid Fredriks bil och pausar lite, vart skulle vi åka? Det hade nu gått över 4h sen han försvann. Då hör jag Fredrik säga ”Jag ser en hund” Jag trodde inte riktigt på det först, men när jag vänder mig  så ser vi något litet och mörkt gående mot oss.. Det måste vara Jett! Och när han kom närmare så fanns det inga tvivel. Jag säger lite glatt ”Heeej” och ser hur Jett fryser till, precis som om han var påväg att sticka igen.. Snabbt som attan skickar jag fram Lara som inte tvekar utan springer till Jett. Ett kärt återseende var det och jag kunde se hur GLAD han blev av att se henne. Sen kom de bägge tillbaka till mig och då var det ingen tvekan om att han hade saknat mig. Han hoppade och tog tag i leksaken jag hade med mig och kampade som om ingenting hänt. Tog på honom koppel snabbt och han ville även kampa med kopplet. Jag tar honom och Lara o går nu mot min bil som stod parkerad ovanför kullen bara. Ringer pappa och säger att jag hittat honom!

När vi gick mot bilen så hade Jett till och med ro att kissa =P Helt oskadd, varken flämtandes eller något tecken på att han tyckt det varit jobbigt.

Vid bilen mötte jag upp Ann, Anki och Maria som berättade att de hade sett honom på andra sidan vägen (han var troligen på väg mot där han försvann) men han hade kommit ur skogen och när jag tror det var Anki som testade ropa på honom så hade han sprungit iväg, nu mot där jag var.. Hur exakt allt gick till där bakom kullen har jag inte riktigt koll på, men huvudsaken är att han är TILLBAKA och helt oskadd!

TACK till alla som på ett eller annat sätt hjälpte till med letandet! Tack till er som stöttade med spridning av information på FB och alla som ringde/SMSade och stöttade mig!

TACK ALLA!
Jag som alltid trott att detta är något som aldrig skulle kunna hända mig, man läser ju om alla bortsprungna hundar och tycker det är jätte tråkigt. Men jag tror inte riktigt man förstår hur det känns förens det är ens egna hund som är den bortsprungna. Hemsk känsla och huvudvärken var ett faktum efter allt gråtande.. 

Men nu är vi hemma igen allesammans och allt är precis som vanligt!
Lilla älskade TOKHUND.

Categories: Jett, övrigt

6 comments

  • Eva

    Ja fy farao, jag vet hur det känns. Lille Spencer var bara 7 månader när han och Texas försvann i 11 timmar. Många tårar blir det och man befarar det värsta.
    Men oftast går det ju precis så här bra tack-o-lov.

    Kram till dig världens bästa Tess.

    Eva

  • Frida

    Herregud vad inte bra att läsa det här när man sitter på kontoret. Börjar ju gråta.. Fick ta paus i letandet! Tur att han kom tillbaka oskadd!’

  • Emma, Harry och Hilja

    Fyy, mardröm! Jag vet hur du känner dig för Harry har varit bortsprungen han med. Bara en timme, men det var en förtvivlad timme.
    Himla konstigt att han inte kom när han såg dig, han måste ju ha varit blockerad på något sätt. Skönt att allt slutade bra! :)