Att det ska vara så svårt ibland

Jag funderar seriöst på att gå till någon form av mentalcoach för snart blir jag galen på mig själv. Hela tiden försöker jag skydda mig själv genom att slå upp en mur framför mig. Varför tar jag saker och ting personligt?

Igår var det träning på Väsby med en ny träningsgrupp jag tänkte joina. Jätte skoj att ha nya människor som kan diskutera hundträning och se småsaker man själv inte lägger märke till i sin egna träning. Tyvärr var vi bara 4 stycken, men vi kämpade på bra. Man får 20 minuter var på sig att få hjälp med det man vill och då står resterande gruppen och tittar på och kommer med tankar och ideér.

Tyvärr gick dock inte träningen alls som jag hade önskat. Jätte besviken på mig själv och när jag satte mig i bilen påväg hem så kunde jag inte rå för att tycka hur otroligt dålig jag är. Nu vet jag ju att det egentligen inte stämmer, inte helt i alla fall. Jag får höra från flera håll hur duktiga de tycker att jag är och självklart är det jätte roligt. Men jag måste börja tro på det själv också..

Bryta ihop o komma igen heter det väl?

Får testa det denna gång….

Categories: Jett, Lara, övrigt

4 comments

  • maria d.

    Mmm, det där är lurig..det där hjärnspöket som envisas med att återkomma och ställa till det.
    Man måste ju inte alltid vara nöjd med ett träningspass, men man får försöka att föra över sin besvikelse och ilska på nåt konkret. INTE på sig själv och verkligen inte på hunden utan istället på tankar som ”hur gör jag nästa gång för att det ska gå bättre? Varför gick det inte bra? Är det något jag kan förändra till nästa gång och så sätt igång att planera för nästa träningpass innan dom där negativa tankarna får fäste.
    Ett annat sätt kan vara att för varje dålig sak man gjort på träningen så ska man hitta tre bra saker att fokusera på.
    Kan funka , hoppas du hittar en lösning för du är ju bra och du vet att du är bra och du vet nog också hur du ska göra egentligen men ibland fastnar man liksom i destruktiva tankesätt.

    Lycka till!

  • Theresé

    Nu var jag ju inte alls besviken på hunden för fem öre. Han försökte så gott det gick. Så inte ett dugg arg på vovven. Han är min lilla stjärna. Nu blev jag ju istället frustrerad över att jag tar alla ord så personligt och alltid vänder det till min nackdel. Och det händer inte bara inom hundträning, utan andra saker också.. För planering av träningspass är något jag blivit bättre på =) Går nästan aldrig ut o inte har tänkt igenom vad jag vill träna/belöna =) Så jag får ta dina toppenbra tankar och tänka ”hur kan jag ta emot tips och råd från andra och göra det till min fördel”

  • maria d.

    Precis, bra tänkt!! Ett sätt kan ju också vara att välja träningskompisar som man mår bra av och som ger positiv energi!

  • Eva Marie

    Vad jag känner igen mig. Jobbat (jobbar) mkt med att kunna ta råd från andra: de vill väl och säger som de gör för att hjälpa inte stjälpa. Men det är inte så lätt alla gånger. Ofta (alltid?) gör jag så som Maria skriver, väljer att träna med folk jag litar på – då mår jag bäst och kan träna/prestera på bästa sätt. :) Härligt att nästa pass gick så mkt bättre!

    Heja er!!