Fjärrträning

Det tar sig sakta men säkert detta evighetsprojekt. Till vintern kan vi nog starta lydnadsklass 3. =) Kan ju lägga till att lydnadsträningen är inte jätte prioriterad och skulle krävas mängdträning för att komma till start tidigare, men varför ha bråttom? =) Eliten når vi nog i alla fall.

 

Categories: Jett, Lydnad

Att leva med en malle valp…

Händer mycket i livet, men väldigt lite på bloggen.

Mina växer och frodas ordentligt, är en valp med stort V och kommer troligen ge mig mer utmaningar än någon annan hund någonsin har gjort. Lara var bara perfekt från början (nästan i alla fall), Dee gav mig enormt många gråa hår, men där fick jag inse att allt inte hängde just på mig och Jett… ja han kan också ge mig många gråa hår trots att många utifrån kan tycka att han ser ut att vara en väldigt lätt hund. Men se där har ni fel =) Kan beskriva honom lite närmare en annan gång, men det gäller att vara på sin vakt och aldrig släppa igenom någon gråzon utan allt är svart eller vitt här i livet. Och självklart, jag tycker att han är enormt enkel, sjukt lätt att slappna av, underbar på jobbet, träningsnarkoman som jag vill ha honom och urmysig personlighet.

Sen kom Mina in i livet. En utmaning som jag var ute efter och ångrar mig inte en sekund. Är dock väldigt glad att jag har så otroligt kunniga människor omkring mig som alltid finns där när jag ringer och frågar ”Hjälp, hur ska jag göra?”.

Hur ska jag förklara min lilla valp? Hennes positiva bitar är, att hon är en framåt, social, öppen, lekfull och kontaktsökande hund. Helt obrydd när det gäller störningar och känns trygg.

Hennes mindre positiva bitar som vi jobbar hårt med är att hon har lite humör. Första gången jag såg henne bli svart i ögonen och riktigt låste käkarna när hon hade mina raggstrumor i munnen, då blev jag chockad minst sagt. Det trodde jag inte om en 11 veckors valp. Men jodå, riktigt förbannad har hon blivit och vi har haft våra diskussioner. Jag har lyckats varje gång och nu var det faktiskt längesedan hon blev sådär arg på mig. Lösningen? Jag la henne bara på rygg, bråkade inte och tog ingen konflikt utan höll henne bara helt stilla, satt över henne och muttrade lite hur besviken jag var och väntade tills hon släppte och kom ”ur bitbubblan”.

Hon kan ibland totalvägra att komma när jag ropar. Speciellt om vi ska mot bilen eller ”hon vet” att vi ska in någonstans. Då vänder hon, springer runt mig och skäller. Frustrerande? Ja något otroligt! Lösningen? Koppel på och finns inga alternativ. Även hon känns som en hund där det är svart eller vitt som gäller. Tur jag är bra på det =) =)  Sen har vi jaktinstinkten som är enormt hög hos malinois, såg den första gången för några dagar sedan då hon prejade igenom mitt staket och sprang efter grannens katt. Där har jag ingen direkt lösning ännu för vad slår jakten? Inte jag (ännu) i alla fall. Tror det blir att arrangera en sådan situation och sen lina på, en början i alla fall.

Bits? JA, väldigt mycket och hårt. Men det blev jag varnad för =)

Annars då? Hon ÄR UNDERBAR!

Categories: Mina