Tillbaka till vardagen

Efter händelsen för en vecka sedan nu så är allt precis som vanligt. Jag har honom lös och jag ser inga tendenser till att han skulle vilja lämna oss på promenaderna så det är ju jätte skönt. Jag har en liten teori om vad som hände den där eftermiddagen. Eftersom Jett aldrig har jagat ett djur i hela sitt liv och var rädd för kattungar när han var yngre, så har jag en teori om att han råkade stöta på eller se ett vildsvin eller något annat djur, vet att det går en stor galt där i skogarna. Han blev jätte skraj och då den dök upp mellan honom och pappa så drog han åt andra hållet där de kom ifrån. Han sökte sig till människorna vid macken, men de testade att lyfta upp honom som också är något han tycker är lite otäckt även när jag gör det och då slet han sig. Sedan hade han visst sökt sig till ännu en person, men nu trodde han att hon skulle lyfta honom och då ville han inte gå fram och ja resten har jag berättat förut. Men det är en början i alla fall med vad jag tror hände. Och det känns väldigt troligt att det var så.

Men annars så tränar vi på som vanligt både i agility och lydnad. Lite trix blir det såklart också här hemma och jag har påbörjat lådanträningen med honom.
Lara får också träna lite smått o gott och fick i söndags vara en lydnadsklass 2 hund när vi hade tävlingsledarutbildning. Behöver jag säga att hon var gasad? Startskall i nästan alla moment, morrade i fria följet tuggade på apporteringen ja hon var galen! Bästaste goaste Lara =)

Categories: Bilder, Jett, Lara

MARDRÖMMEN

Igår var nog en av de värsta dagarna i mitt liv, jag pendlade mellan panik, chock och förtvivlan..

Lite efter 13.00 så ringer pappa när jag är i skolan och eftersom han inte brukar ringa mitt på dagen så gick jag ut från lektionen och svarade. Då hör jag hur en orolig röst säger att Jett har försvunnit. Både pappa och jag tänkte att han har väl sprungit tillbaka till bilen, för att bara försvinna sådär brukar han ju aldrig göra. Jag ber pappa ringa tillbaka när han är vid bilen igen. Det tog inte många minuter så ringer pappa igen och säger att han inte är där och att spåren fortsätter mot stora vägen 77an. Jag kastar mig i bilen och åker mot Gottröra samtidigt som jag ringer polisen och anmäler en försvunnen hund.

När pappa ringer igen har jag kommit halvvägs och då har vi fått reda på att Jett sprungit över 77an till Gottröramacken, där blev han fångad av en människa som förstod att något var på tok, men Jett hade slitit sig igen och försvann på åkern mot Skepptuna/Lunda. Jag kommer till macken ungefär en 50 minuter efter att Jett försvunnit. Pappa är otroligt orolig och hade åkt på vägen bort mot Skepptuna/Lunda men hade inte sett något alls. Då får vi ett samtal som säger att någon ser en hund som ligger och rullar sig på en äng bortanför Gottröra kyrka. Han har alltså vänt och sprungit över 77an ännu en gång. Både pappa och jag kastar oss i bilen och åker dit, där på ängen ser vi en hund som inte kan vara någon annan än Jett. Jag kastar mig ordagrant ut ur bilen, tar med mig Lara och springer ut i snön mot honom. Satans tungt det var! När jag närmar mig ropar jag på honom, han stannar då upp tittar på mig och Lara och vänder sedan och springer iväg bort från oss.. Jag blev helt förtvivlad! Varför kom han inte när jag ropade??

Nu hade även mamma kommit och vi följde spåren efter honom upp mot ett vitt hus, men sen försvann spåren. Tiden gick och vi letade o letade. Pappa ringde till Radio Uppland och uppfödare Robban kontaktade nu också polisen i roslagen och sthlm. Jag hade ju kontaktat uppsala sedan tidigare. Jag träffade på några gubbar som jag berättade för vad som hänt och de skulle hålla ett öga öppet. En av männen hade en hund med sig och tog en promenad och letade. Vi åkte till flera gårdar och frågade om de sett något samt gav dem mitt nummer, men ingen hade sett något.
Pappa hade åkt tillbaka till platsen där han försvann och la ut en filt och lite godis och sedan satte han sig och väntade, oftast brukar de ju försöka komma tillbaka till där de försvann.

Vid det här lagret började jag få total panik, jag grät mängder och såg på Lara hur även hon började bli otroligt trött. När han varit borta 3 h så får jag sällskap av en kompis och vi började gå där jag såg honom senast. Jag får samtal från mängder med vänner och bekanta som frågar om de ska hjälpa till och är oroliga för Jett. Några av klubbkamraterna dyker sedan upp för att gå ut med ett gäng hundar. Vi tänkte att han kanske skulle söka sig lättare till hundarna eftersom han inte ens ville komma till mig när jag ropade. Ann hade med sig en vallpipa och visslade på ordentligt. Det började nu bli mörkt och han hade varit ute i 4 timmar. Pappa hade åkt och hämtat en bur för att ställa upp där han försvann och  jag började befara det värsta.. Var han skadad? Påkörd? Varför hörde vi inte ens något??

Jag började gå tillbaka mot bilen för att åka vidare och leta. Men vi stannar upp lite kort vid Fredriks bil och pausar lite, vart skulle vi åka? Det hade nu gått över 4h sen han försvann. Då hör jag Fredrik säga ”Jag ser en hund” Jag trodde inte riktigt på det först, men när jag vänder mig  så ser vi något litet och mörkt gående mot oss.. Det måste vara Jett! Och när han kom närmare så fanns det inga tvivel. Jag säger lite glatt ”Heeej” och ser hur Jett fryser till, precis som om han var påväg att sticka igen.. Snabbt som attan skickar jag fram Lara som inte tvekar utan springer till Jett. Ett kärt återseende var det och jag kunde se hur GLAD han blev av att se henne. Sen kom de bägge tillbaka till mig och då var det ingen tvekan om att han hade saknat mig. Han hoppade och tog tag i leksaken jag hade med mig och kampade som om ingenting hänt. Tog på honom koppel snabbt och han ville även kampa med kopplet. Jag tar honom och Lara o går nu mot min bil som stod parkerad ovanför kullen bara. Ringer pappa och säger att jag hittat honom!

När vi gick mot bilen så hade Jett till och med ro att kissa =P Helt oskadd, varken flämtandes eller något tecken på att han tyckt det varit jobbigt.

Vid bilen mötte jag upp Ann, Anki och Maria som berättade att de hade sett honom på andra sidan vägen (han var troligen på väg mot där han försvann) men han hade kommit ur skogen och när jag tror det var Anki som testade ropa på honom så hade han sprungit iväg, nu mot där jag var.. Hur exakt allt gick till där bakom kullen har jag inte riktigt koll på, men huvudsaken är att han är TILLBAKA och helt oskadd!

TACK till alla som på ett eller annat sätt hjälpte till med letandet! Tack till er som stöttade med spridning av information på FB och alla som ringde/SMSade och stöttade mig!

TACK ALLA!
Jag som alltid trott att detta är något som aldrig skulle kunna hända mig, man läser ju om alla bortsprungna hundar och tycker det är jätte tråkigt. Men jag tror inte riktigt man förstår hur det känns förens det är ens egna hund som är den bortsprungna. Hemsk känsla och huvudvärken var ett faktum efter allt gråtande.. 

Men nu är vi hemma igen allesammans och allt är precis som vanligt!
Lilla älskade TOKHUND.

Categories: Jett, övrigt

GLAD!!

Detta mail gjorde min dag i går =)

”Hej Therese
Vill bara framföra att jag är mycket nöjd med valpkursen. Och det är helt din förtjänst.Du har på ett positivt sätt förmedlat många värdefulla tips och råd som både jag och XXX har stor nytta av och som jag värdesätter högt. Tipsen och råden har varit både konkreta och verklighetsförankrade.
Ni i Knivsta Brukshundklubb kan vara stolta och glada för en så duktig instruktör. Stort tack”

Categories: övrigt

JAG har tävlat Agility!!

Ja det har jag faktiskt längtat efter att få skriva, inte bara att jag varit funktionär på en tävling för det är jag nästan alltid =P

Men faktiskt har jag i går gjort min 3e ,4e och 5e start i min framtida agilitykarriär. Har ju faktiskt tävlat 2 officiella tävlingar med Lara, eller var det inoff? Nu blev jag väldigt osäker, kan lika gärna ha varit en inofficiell tävling. Då har jag alltså tävlat officiellt för absolut första gången i mitt liv.

Det hela började med att jag fick ett SMS i lördags från Malin Elfström om att hon var så pass sjuk att hon själv inte skulle kunna tävla Prim och Nick på lagtävlingen och frågade om jag skulle tycka det var roligt att tävla dem? Jag tvekade rejält och ringde Emelie som hade fått ett likadant SMS.

För att göra historien kort så tvekade jag oerhört mkt, har ju sån dryg prestationsångest men jag och Emelie åkte och tränade hundarna lite i bälinge på lördagen och bestämde att vi delar på hundarna så vi får testa på dem bägge.

På söndagen var jag nervvraket själv men med stöd från klubbkompisar och vänner så bestämde jag mig för att bryta min negativa tankegång och tänka ”vad är det värsta som kan hända?” Svaret jag hade fått från Malin tidigare var ”Att hundarna får skitskoj och ni diskar er i alla lopp”

Jag började med Nick i Team Limex och det var en agilityklass. Banan kändes inte alls så svår, men jag kom lite ur balans redan efter att Nick rev första hindret och sen var det garanterad Disk. Körde på i alla fall och ja det gick käpp rätt åt h*lvete.
Andra klassen var en hoppklass, inte heller den jätte svår och jag kände mig nu mer förberedd och hade samlat tankarna. Nervositeten var borta och jag skulle bara ha skoj.
Går in med Nick och sätter en nolla!! =) Kan ju säga att jag var super lycklig! Att vi hade näst snabbaste tiden i klassen och att laget Team Limex vann gjorde ju inte saken sämre direkt!

Här ser ni loppet. (Finns ju en hel del att rätta till hos mig själv, men herregud jag är ju nybörjare när de gäller att tävla agility, har inte kört hela banor direkt förut)

Sista klassen också en hoppklass böt jag och Emelie hund. Jag tog Prim och gick då med i laget Perfect Precept 12 där Eva Karlsson tävlar med Knut och Kelli.
Prim är en helt annan hund att tävla än Nick, men vi gick in och kom i mål med en 5a. Jätte skoj även det! Laget kom på 5e plats sedan.

Efter den dagen så kan jag säga att jag är så oerhört stolt över mig själv! Jag tog tag i mig själv, lät mig inte påverkas av mina negativa tankar om prestationsångest och de ena o de andra, utan valde att bryta mönstret och bita ihop. Och det lönade ju sig! Dog jag? Näe verkligen inte!

Jag kan om jag vill! Och jag ska och behöver inte vara så rädd för att misslyckas. Oerhört underbar känsla =) =)

Tack snälla alla som stöttade mig och speciellt TACK till Malin som var så snäll och lånade ut hundarna till mig och Emelie!

Categories: agility, Film, Tävling